eller -

Vad man gör med nackkuddsskyddet när katten skiter på sig vid landning?

av Sten Sandström

Nå, hur började det?

Jo, "han kom som ett yrväder en sensommar, med ett Höganäs krus i en svångrem om halsen"

Ja så börjar Strindbergs "Hemsöborna", men för oss började det med en massa telefonsamtal.

Om jag hade en 5 krona för varje samtal, skulle jag vara en rik man, men nu fick Telia det i stället, så det är därför aktiekursen stigit så mycket på sistone.

Nå väl, till sist, när man fått ett öra stort som Gotland, så hade vi fått ett erbjudande som vi inte kunde motstå.

I väg till resebyrån ( "resebyrån"? Är inte det väl tungt? Jag menar, räcker det inte med bara resväska) och bokade en resa till USA men via Finland under parollen: ska man flyga .. så ska man. Flygresan gick bra och man hinner få i sig 14 stora Remymartin om man jobbar på det.

Upprymd landade jag på JFK, vilket är något större än Alvik. Detta märktes tydligt när jag var försenad till min Connection–flight. Det var som att springa i en dröm d.v.s. där man springer och springer utan att komma någonstans, så det var svettigt och varmt blev det också.

Slutligen, kl 23:15 lokal tid landade jag för fjärde gången den dagen, vid slutmålet.

Där var det kallt (+23grader), så man behövde en rejäl tröja, hävdade värdparet.

Dom hade hyrbil, vilken dom hade valt, inte efter hur säker eller vilken prestanda bilen hade, utan efter hur bra muggställ bilen hade. Nu var dom nöjda eftersom muggarna stod kvar, då vi susande bytte fil mellan två trucks med hagelbössor i bakfönstret.

Väl hemma bjöd dom på supé; en hel mikrogrillad kyckling per person och öl, men som gäst vet jag min etikett och frågade därför ej efter grönsakerna, utan tuggade glatt på med spretande lillfingrar.

Gjorde sen en tidig?! kväll med tre skönheter som gjorde allt för att jag inte skulle hemlängtan, ack ljuva minnen av katthår i näsan.

Efter två dagar där var det dags att återvända till JFK, för vidare transport på östkusten med bil. Det var sen kväll, men som tur var hade jag förbokat hyrbil, så jag ringde efter bussen.

Jo, hyresföretaget hade egen buss för att ta sina kunder ut till företaget, vilket var beläget just utanför flygplatsens grindar, denna resa tog bara 20 minuter.

Väl där möttes jag av en bekymrad biluthyrare, han såg på sin skärm att jag valt en mellanklassbil, "tsk tsk" inte säkert, men för bara 50 dollar extra kunde jag få en stor bil.

Jag tackade vänligt men bestämt nej, men begärde att få en bil med nya sommardäck (dubbade finns inte, så det är bara engelska som gäller)

Men då måste jag väl ha extra försäkring för bara 30 dollar.

- nej,sa jag.

- men bensinförsäkring då för 21 dollar.

- vad är det??

- jo, du ska ju lämna igen bilen med full tank och denna försäkring gör att du inte behöver bekymra dig över detta, då det kan vara svårt att hitta en bensinmack.

Tänkte på att jag var ny i 8-miljoners staden och tog den.

Sedan när jag lämnade bilparkeringen passerade jag fyra "all night" öppet mackar, detta på en sträcka av 500 meter så visst var man lurad igen, bonnläpp!!!

Körde hela natten, mot Kanada, en nätt resa på 80 mil, kom fram vid 10-tiden till gränskontrollen. Kanada har ett säreget sätt att sätta fast vapen- och drogsmugglare, dom ställer en rad listiga frågor som t.e.x:

- Har ni någon narkotika i bilen?

- Har ni något handeldvapen i bilen? I sådana fall får ni lämna dom här så får ni igen dom vid återresan.

Dessa kunde lura vem som helst. Så det är ett under att det inte dör fler än det gör.

Äntligen var jag framme hos min bekant. Här skulle jag vila några timmar, samt se på hennes katter, men hon kan snacka huvudet av en spik visade det sig, så någon sömn blev det inte, nå väl, sova kan man göra zzzzzzenare.

Vid slutet av dan, åkte vi för att titta på Niagara, men vid detta laget vräkte snön ner. Så det slutade med att vi passerade 20 meter från fallet utan att se det. Då vet man att det är fel säsong för sightseeing. Det fanns däremot vykort med sommarmotiv så man kunde ändå äckla sina vänner i Sverige.

Vidare i texten och resan, åkte från Kanada vid 21-tiden.

Lita inte på en 20-årig tandlös bensinstationsarbetare kl 04:00, när det gäller vägdirektioner.

Detta även om han säger att han bor längre upp efter vägen och att han vet en genväg som sparar dig 45 minuter.

Han pekade på kartan på en väg som gick på fel sida om sjön samt på en övergång som såg ut som en bro!! Glad i hågen tänkte jag på hotellet vid slutet av resan och begav mig ut på vägen. Efter ca 7 mil ändrade vägen storlek och struktur (till det sämre), nå ja, sparar jag 45 minuter är det värt det. Bro övergången närmade sig och jag tänkte åter på den mjuka sängen som väntade.

Landskapet hade vid detta laget förändrat sig och fast det hade ljusnat blev man mer och mer mörkrädd. Längs vägen, på varje träd, var det gula anslag. Nyfiket stannade jag och läste "Private Property, traspassing is strictly forbidden" en tanke kom upp: att hembränt och hagelbössor inte är en bra och hälsosam kombination.

Mindre och mindre blev vägen, och vid det laget tyckte jag mig höra banjomusik.

Var fan är bron, jag borde ju se den vid det här laget.

Bestämde mig för att fråga, stannade bilen, gick in på "the friendly taverna". Där satt ett gäng rednecks och blängde misstänkt på mig, än mer blängde de när jag frågade efter bron.

- Bron..?sa dom, vilken bro? Det finns färja men bara under sommar perioden…