Många gånger har jag funderat på vilken livsform som verkligen är universums herre och konstaterat att det verkligen inte är människan. Är det verkligen möjligt att en så fumlig, glömsk och korkad varelse skulle vara högst stående? En varelse som dessutom upprepar sina misstag gång på gång? En varelse som dessutom inte har vare sig klor, vassa tänder eller kan sparka bakut vid överfall?

Känns det igen? Ta bara detta som ett exempel: Hur kan det komma sig att soppåsen alltid går sönder när man tar ur den - varje gång - och man inte kommer sig för att förändra situationen till nästa gång?

Eller detta: En människa vaknar på natten av buller i huset orsakat av en inbrottstjuv. Husägaren går då runt i det fortfarande mörka huset, utan att tända lyset, för att leta efter inkräktaren och ropar samtidigt - Vem är det? Tror de verkligen att inbrottstjuven eller mördaren skulle presentera sig och säga : - Ja, ursäkta mitt man är xx och jag skulle bara sno dina prylar eller mörda dig, men låt inte mig störa för all del. Repliken Vem är det? är nog det mest korkade jag någonsin har hört på film eller läst i någon bok.

Vart vill jag komma med detta resonemang? Ja, som kattägare förstår ni nog allesammans att det är katten som givetvis är universums herre.

Tamkatten, särskilt våra innekatter lever ett lyxliv utan motstycke. De får oss att servera dem mat och dryck flera gånger per dygn. Inte bara det gamla vanliga, utan katten låter oss veta att det måste vara ännu godare än den gamla burkmaten, helst räkor och leverpastej, annars står maten orörd. Deras förmåga att manipulera oss är osviklig. De spelar på våra skuldkänslor för att inte ta hand om djuret tillräckligt bra. Tänk om katten eventuellt skulle magra, då får kattägaren myndigheternas argusöga på sig och blir misstänkliggjord för att vara en dålig djurägare, som kan få licensen indragen. Bryr sig myndigheterna om ifall jag skulle magra?

Katten bryr sig inte heller om städning, utom att kattägaren måste städa minutiöst varje dag och diska alla fat och skålar, det gör inte katter. Vem tvättar alla textilier som blivit nerhårade? Vem jagar dammråttor och hårbollar som rullar på golven? Vem sopar upp sand som ALLTID finns på golvet utanför sandlådan? Ja, inte är det katten. Att katten dessutom får oss att ta hand om deras exkrementer utan att spy tarmarna ur oss - flera gånger per dag - är en prestation i sig.

Vi ställer också upp med att kamma, borsta, bada och pyssla om kattens päls och klor så att katten inte behöver ödsla så mycket tid på detta. Vem pysslar om mig? Det får jag minsann göra själv, om jag får tid för alla kattbad.

Vi är också deras bordellmammor som fixar deras sexpartners så fort de börjar löpa och vill ha sex. Kan inte någon fixa det lika enkelt åt mig?

När det blir dags för födsel och barnuppfostran, måste kattmamman själv föda dem, men sedan överlåter hon glatt skötseln till oss aningslösa människor, så fort de små liven börjar äta fast föda själva. Kattungar slabbar ner, klampar runt i maten eller vällingen, drar ut sand, river ner, har sönder. De kletar ner sin päls som sen måste badas.

Ett hem är sig inte riktigt likt efter att en kull kattungar fått härja runt, trots upprepat och alltmer uppgivet tjat från oss människor. Soffan ser inte längre ut som den gjorde. Numera har den exotiska fransar framtill samt spyfläckar på strategiska ställen. Gardiner är ett minne blott, möjligen en kappa upptill som inte nås av de små liven. Tapetseringen som gjordes i fjol måste göras om för att dölja alla rivmärken. Vad ska grannarna annars tycka? Har man varit förutseende, är alla prydnadssaker nerpackade och räddare från förintelse. I takt med att kattungarna växer och klarar högre höjder, får man nya problem - fönsterbänkarna. Blomkrukorna - de som ev finns kvar - är fastsatta med några kilo häftmassa. Golvkrukorna med tjusiga palmer och andra dyra och stora växter tjänar som klätterträd. Man kan ana vad som är på gång, när kronorna vajar och grenarna riskerar att brytas av, vilket sker ibland. Vem får ta hand om röran? Ja, inte är det kattmamman.

Om man har kattungar under julperioden, prövas ens tålamod till bristningsgränsen. När den klädda julgranen varje morgon låg raklång på golvet, med diverse pynt utspritt och trasigt, vidtog jag åtgärder. Julgranen förankrades med fiskelina från toppen till väggen. Nu, illbattingar, har jag allt segrat!
Pyttsan, stamklättring visade sig vara en populär sport som slog det mesta. Nästa jul hängdes allt pynt högst upp, ingenting nertill. Denna variant av julgranspyntning är vanlig hos kattuppfödare. Inget glitter eller änglahår eftersom det är farligt att äta. Skira glaskulor byttes mot plastditon. Bara slagtåliga saker som klarar fall mot golvet. Året därpå skippades granen helt. Varför bry sig? En liten bordsgran placerad högst upp på bokhyllan blev enda alternativet.

Apropå skira saker: mina nära och kära vet att det inte är någon ide´ att ge mig snittblommor, eftersom katterna anser att det är deras leksaker. Blombuketter blir med andra ord massakrerade ganska snabbt. Det är många år sedan jag plockade blommor från vägkanten, för att njuta av i vas inomhus, men å andra sidan så är de ändå vackrast ute.

När det blir dags att sälja de små rara liven, som mamman redan grundligt tröttnat på, är det dags att storstäda huset, bada kattungarna, fixa veterinärbesiktning, vaccinering och intyg. När såg ni en katt senast ringa till veterinären och beställa tid?

Med fingrarna korsade bakom ryggen, påstår jag att kattungarna är de ljuvligaste på jorden och att ni kommer att få en SÅÅ mysig och underbar familjemedlem. Skaffa bara en klöspåle och lär kattungen var den ska klösa! Nåja, det blir inte mitt problem längre. Jag har lagt ett skynke över den sönderklösta soffan, så mina gäster anar intet.

Kattmamman har redan siktet inställt på nästa kärleksmöte. Jag undrar inte över varför, eftersom kattägaren alltid tar hand om allt jobbigt.

Katten propsar dessutom på fullständig uppmärksamhet. Tro inte att du får se på Tv eller läsa tidningen eller en bok ifred, när det finns en katt att klappa. Äter du framför Tvn? Då vet du att katten räknar varje tugga och helst såg att du ställde ner tallriken på golvet till henne och ser till att du också gör det.

Så kommer vi till natten. Har du försökt att sova ostört med ett antal katter i sängen? Oftast slutar det med att katten ligger på kudden eller intar bästa platsen i mitten av sängen, medan du själv får hålla tillgodo med den yttersta kanten utan täcke, eftersom flera katter vägrar att låta dig dra undan täcket. Ibland slåss katterna om bästa platsen så att pälsen yr i sängen som redan har blivit täckt av katthår. Pricken över i, är när honkatten börjar löpa på natten och håller dig vaken med oändliga serenader. För att du inte ska tro att du är bossen, kan de bita dig i tårna, bara för att göra klart för dig vem som bestämmer.

Vem är det som först får mat på morgonen? Ja, inte är det du i alla fall. Ditt kaffe får vänta tills katten är mätt och belåten.

Katten är en lyxvarelse som får oss att serva dem med allt, men ändå har de den totala friheten att kunna gå ut och leva livet så länge de vill. När de sen kommer till dörren och vill in, kan de inte ens öppna själva, utan du får släppa allt och öppna åt kisse. Hur många gånger om helst varje dag.

Om katten jagar, är det bara för nöjes skull, för de får oss att gå på "jakt" i butiken och hemföra "bytet" åt dem, år ut och år in.

Katten behöver inte jobba och tjäna pengar för sitt uppehälle utan lever som parasiter på oss. Finns det någon mer utstuderad varelse på jord? Vi är helt i deras tassars våld.

Men, katten ger oss obegränsad kärlek och uppmärksamhet jämt. Katten är alltid glad när jag kommer innanför dörren efter en jobbig dag. Katten får mig att känna mig unik och behövd. Inga känslomässiga konflikter som med människor. Det måste vara kattens hemliga påtryckningsmedel mot oss människor.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men håll med om att det måste vara KATTEN som är universums herre.

I nästa liv vill jag bli KATT, fast innekatt!