Inget av de kommersiella tester som idag erbjuds foderallergiker är tillförlitliga. Att pröva eliminationsdiet för att fastställa orsaken till en foderöverkänslighet är enkelt, billigt och ofarligt. Om det visar sig att katten är överkänslig för vissa komponenter i fodret så blir den helt bra under förutsättning att man undviker dessa.

I följande översiktsartikel redogör författarna med hjälp av litteraturstudier och egna erfarenheter för orsaken till och symtom på fodermedelsöverkänslighet hos katt. De beskriver också hur diagnos kan ställas genom att sjukdomshistorien kompletteras med eliminations- och provokationsdiet. Att använda sig av diet är billigt, enkelt och betydligt tillförlitligare än till exempel blodprov eller hudtest.

Begreppet foderallergi har ofta utan saklig grund kommit att omfatta alla oönskade reaktioner orsakade av substanser i kattens foder. Detta begrepp kommer sålunda att omfatta såväl allergiska reaktioner, vilka har en immunologisk bakgrund, som reaktioner av icke immunologisk natur, så kallad foderintolerans. De olika typerna kan inte skiljas kliniskt. Med överkänslighets reaktioner menar vi reaktioner, där en individ jämfört med flertalet andra reagerar med kliniska symtom ( ökad känslighet ) mot substanser som finns normalt i våran omgivning. I fortsättningen kommer uttrycket foderöverkänslighet att användas utan hänsyn till etiologi. Sjukdomen drabbar enstaka katter och är inte överförbar och verkar inte ha någon ärftlig bakgrund. Reaktionen mot fodermedel har sedan länge beskrivits, men relativt lite finns dokumenterat för katt. Undersökningar i andra länder visar att näst efter loppallergi är foder överkänslighet den vanligaste formen av överkänslighet hos katt. Då loppallergi endast förekommer i de allra sydligaste delarna av Sverige är det troligt att överkänslighet för foder är en betydligt vanligare orsak till klåda hos katt än vad vi tidigare har ansett.

Definitioner och terminologi
Reaktioner på foder kan grovt indelas i fodermedels allergi och fodermedelsintolerans.

Fodermedelsallergi
Flera ingredienser i foder såsom proteiner, lipoproteiner, glykoproteiner, lipopolysackariner och kolhydrater kan ge upphov till allergiska reaktioner. De flesta allergier orsakas av proteinerna i fodret, t.ex. i fisk, mjölk eller kött. Med ett antigen menas ett kroppsfrämmande ämne som ger upphov till ett immunologiskt svar i kroppen såsom antikroppar eller sensibiliserade lymfocyter. Ett allergen är ett antigen som utlöser en allergisk reaktion. Hos katt är det inte helt klart vilka specifika immunologiska mekanismer som ligger bakom en fodermedels allergi.

Alla foderproteiner är antigena
De immunologiska mekanismerna bakom foderallergi är inte till fullo dokumenterade. Alla proteiner i foder är antigena, därför är de främmande för kroppens immunsystem och ger upphov till antikroppsbildning. Emellertid är bara en liten del av dem allergena, dvs har förmågan att framkalla en allergisk reaktion. I mjölk finns mer än 20 olika proteiner, som alla fungerar som antigen, men endas 5 av dessa fungerar som allergen.

Det finns ca 6000 antigen i vår föda som kan orsaka allergi. Dessa är i de flesta fall proteiner av olika slag med hög molekylvikt. Att inte alla antigen ger allergiska reaktioner beror på att fodret nästan helt bryts ner i tarmen till så små molekyler att de inte kan fungera som antigen respektive allergen. Det krävs alltså en viss storlek på molekylen för att kroppen ska reagera. Proteinerna sönderdelas i tarmen till aminosyrer och peptider. Dessa mindre molekyler har dåliga antigena egenskaper, medan ett ofullständigt sönderdelat protein, som består av större molekyler, har större möjligheter att fungera som antigen. Det resorberas alltid en liten mängd ofullständigt nedbrutet protein även i en frisk tarm, men risken ökar vid inflammation i tarmslemhinnan, t.ex. vid invärtes parasiter. Varför väcker en del antigen ett allergiskt svar hos vissa individer? Detta är oklart, men ju oftare ett visst protein ingår i dieten, desto troligare är det att individen som äter det utvecklar en allergi mot proteinet. tvärt imot vad många tror är orsakerna till foderöverkänslighet ofta ingredienser i kattens basfoder som ingått i utfodringen under flera år, t.ex. nötkött, mjölk eller fisk.

Allergener varierar med våra matvanor och varierar sålunda från land till land. Exempel på födoämnen som ofta ger allergi hos människa är mjölk, ägg, fisk, nötter, apelsin, skaldjur, tomat och jordgubbar. Hos katt har överkänslighets reaktioner registrerats bland annat för mjölkprodukter, nötkött, fisk, kyckling, ägg, lamm och vete.

Fodermedelsintolerans
Med fodermedelsintolerans menas icke-immunologiska reaktioner mot komponenter i fodret, t ex laktosintolerans. Härvid tål djuret inte mjölk, eftersom det saknar enzymet laktas, som bryter ner mjölksocker. Mjölksockret ger en gynnsam miljö för bakterier i tarmen med diarré som följd. Mjölksockret håller också kvar vatten i tarmen, vilket resulterar i diarré.

En del fodermedel innehåller aminer, som kan påverka kärl och nerver. I skämda konserver av exempelvis tonfisk, makrill och sardiner samt i lagrad ost kan man finna histamin och i chockad förekommer fenyletylamin. Dessa ämnen kan hos människa ge reaktioner som liknar foderallergi. I vad utsträckning detta förekommer hos katt är oklart.

Toxiskt för katt är A-vitamin i höga doser ( lever, fiskleverolja ) lök samt benzoesyra och propylenglykol, vilka är konserverings ämnen. Vid fodermedels intolerans kan reaktionen förekomma redan första gången kroppen möter fodermedlet till skillnad mot fodermedels allergi där det krävs upprepad kontakt för ett immunologiskt svar. Då det kan vara svårt att skilja fodermedelsallergi från fodermedelsintolerans kan det vara lämpligt att använda beteckningen fodermedelsöverkänslighet i stället.

Läs innehållsdeklarationen noga!
Innehållet i foder kan deklareras på två sätt. Man kan ange varje enskild råvara: nötkött, kycklinglever, vete, majs, soja osv. man kan också deklarera råvarorna gruppvis t.ex. kött och köttbiprodukter, spannmål mm. Av begreppet kött framgår då inte från vilket djurslag detta kött kommer eller om det är kött från flera olika djurslag. Vid gruppvis deklaration kan djurägaren be tillverkaren/återförsäljaren om en förtäckning över de ingående råvarorna. Om man har en katt som man misstänker är överkänslig för vissa råvaror är det givetvis viktigt att undvika dessa. Ofta lyfts enskilda råvaror fram i fodrets namn. Detta betyder inte att fodret enbart består av de namngivna råvarorna. Enligt branschens policy krävs att en vara skall ingå med minst fyra procent för att få ingå i fodrets namn. Detta innebär att en burk med oxkött till 96 procent kan bestå av andra råvaror. Dessa råvaror behöver inte ha ett sämre näringsvärde, men kan vara fodermedel som katten är överkänslig mot. Vad beträffar torrfoder i handeln är det framför allt de ingående proteinerna som är av intresse. Att byta från ett torrfoder till ett annat kan vara av ringa värde då många foder innehåller samma proteinkälla. Framställnings processer som bakning och extrudering kan ändra de ingående fodermedlen och därmed öka eller minska risken för en allergisk reaktion. I vitamin- och mineralpreparat för katt kan fisk- eller köttproteiner ingå i små mängder för att öka smakligheten. Detta kan vara tillräckligt för att utlösa klåda hos en katt som är allergisk mot katt respektive nötkött. Färgmedel och konserveringsmedel är sällan allergi framkallande. Konserverings medel behövs i såväl konserver som torrfoder för att förhindra nedbrytning, förruttnelse och härskning, vilket annars resulterar i smak- och färgförändringar av produkten under lagringstiden.

Symtom
Klåda förekommer i 98-100 procent av fallen. Katter som är överkänsliga för foder har klåda året om, till skillnad från atopikerna som kan ha säsongsbunden klåda. En säsongsbunden klåda skulle kunna vara tänkbar om katten t.ex. är utomhus sommartid, äter råttor och möss, kanske matas av grannar med andra matvanor och sålunda utsätts för andra foderkomponenter än inomhus under vinterhalvåret. Klådan kommer plötsligt och är sedan ofta oförändrad, till skillnad från atopi, där klådan ofta förvärras med åren. Klådan är intensiv och förekommer framför allt på huvud, hals och nacke. Ibland syns minimala sårskorpor framför öronen, på huvudet, runt halsen eller i nacken. En del katter river eller slickar upp sår, framför allt på halsen och i nacken vilket kan ge upphov till eosinofila granulom eller ulcera. Det är också vanligt att katten slickar sig på insidan av frambenen, buken eller låren så de blir helt eller delvis hårlösa. Vid mikroskopisk undersökning av hår från sådana områden syns tydligt att hårstrået är avbrutet. Ibland ses recidiverande otit med klåda på öronen utan att skabb eller infektion kan påvisas. Foderöverkänsliga katter svarar ofta sämre på kortikosteroider än atopiker. En del patienter har dessutom besvär från mag- tarmkanalen i form av kräkningar och/eller diarré . dessa katter defekteras oftare än normalt och avföringen är vattnig, slemmig och ibland blodtillblandad. Fodermedelsöverkänslighet kan drabba katter i alla åldrar. Många katter har ätit det utlösande/allergiframkallande fodret under flera år innan symtomen uppträder. Eftersom symtomen kommer plötsligt luras man att misstänka något som katten ätit nyligen.

Differentialdiagnoser
Viktigt är att utesluta andra orsaker till klåda. Sjukdomar som hos katt kan ge liknande symtom är: Ektoparasiter, framför allt öronskabb, loppor och mjällkvalster. Atopi mot allergen i omgivningen t.ex. damm, mögelsvampar, pollen osv. I Sverige ses detta hos hund framför allt mot damm, dammkvalster och mjäll, vilket kan påvisas med intrakutantest, närmast att jämföra med "pricktest" på människa. Då intrakutantest är svårt att utvärdera hos katt, förutsätter man att samma allergen kan orsaka besvär hos katt som hos hund. Psykologen alopeci. Detta orsakas av störningar i kattens sociala liv, t.ex. om någon närstående människa eller djur dör, om katten får vara utomhus hela sommaren och sedan tvingas vara inomhus hela vintern, om en ny katt finns i kvarteret osv. Dermatofyter, svampinfektioner i huden ( ringorm ). Drug eruption, reaktion mot mediciner.

Diagnos - en utredning i tre steg
Diagnosen fodermedelsöverkänslighet kan bara bekräftas genom att katten blir fri sin klåda med hjälp av ändrad kost och får tillbaka sina besvär vid utfodring med sitt ursprungliga foder. Diagnostiseringen genomförs i tre steg; elimination, provokation 1 och provokation 2. Innan man påbörjar testdieten bör man utfodra katten som vanligt under fjorton dagar och skriva upp allting den får äta, även godis, matrester etc. Ingredienserna i burkmat eller torrfoder skall anges. Om katten har stått på annan diet tidigare i sitt liv bör detta noteras. Katten bör också undersökas, för att utesluta andra orsaker till symtomen ( se differentialdiagnoser

Steg 1. Elimination
Vid elimination tar man bort alla fodermedel som kan tänkas orsaka överkänslighet och ersätter dessa med test dieter, en hypoallergen diet med liten risk för överkänslighets reaktioner. Katten skall under testperioden hållas inomhus, för att förhindra utfodring hos grannar eller att den fångar möss eller fåglar. Helst bör endast buteljerat vatten användas, då det har visat sig att mögelsvampar och toxiner kan tillföras vattnet från ledningarna. I hushåll med flera katter måste antingen den sjuka katten utfodras separat utan möjlighet att få i sig de andra katternas foder, eller också utfodrar man alla katter med testdieten. Testperioden pågår initialt i fyra veckor. Om ingen förbättring av lådan skett inom denna tid kan man fortsätta med samma diet, enligt vissa författare upp till nio eller tio veckor. De flesta katter avläker inom sex veckor. Symtom från tarmen avklingar ofta redan efter några dagar. Övergång till testdiet kan ske genom att blanda denna med det tidigare fodret under en till två veckor, dels för att vänja katten, dels för att undvika tarmstörningar. Katter är envisa och svälter ofta hellre än äter den diet vi föreslår. Det är viktigt att katten äter. Om de svälter för länge kan de få en livshotande leverförfettning.

Testdietens sammansättning
Testdieten komponeras på följande sätt: En proteinkälla väljs. Det kan vara ett fodermedel som katten inte alls eller sällan ätit tidigare, t.ex. höns - eller kycklingkött, lamm ( får ), vilt ( t.ex. älgskav), kanin, ren eller ägg. Om man väljer ägg skall detta beredas, dvs kokas eller laga som omelett. Rå äggvita innehåller avidin, ett ämne som förstör B -vitaminet Biotin som katten bildar i tarmen. Endas proteiner med mycket hög smältbarhet skall accepteras, dvs de skall vara lätta för kroppen att sönderdela och resorbera och inte ligga kvar halvsmälta i tarmen, där de kan fungera som antigen. Proteinet skall också ha ett högt biologiskt värde, vilket betyder att det kan utnyttjas bättre av kroppen än andra proteiner. Högvärdiga proteiner finns i keso, ägg, kött, fisk och lever. Tillräcklig tillförsel till en vuxen katt är 4g rent protein per kg kroppsvikt och dag. Kött, fisk och ägg innehåller ca 20gprotein per 100g färdigkokt vara, och keso ca 12 g protein per 100g. En kolhydratkälla väljs. Även ris, potatis, gryn, flingor och mjöl innehåller proteiner, men inte i samma utsträckning som ovanstående. Om katten tycker om kolhydrater, så blanda proteinet med lika mycket kokt ris eller potatis. En del katter tycker till exempel om Cornflakes eller puffat ris i stället. Det är inte nödvändigt att ha en kolhydratkälla. Katter är köttätare och klarar sig bra på enbart animaliskt protein.

Dieten måste skötas seriöst
Det är mycket viktigt att dieten sköts seriöst. Man får inte ge kattgodis, choklad, torrfoderkulor eller medicin i ost eller korvbitar. Det behövs så oerhört lite för att hålla igång klådan och det tar lång tid att bli av med den. Det är också viktigt att fodret är smakligt och att katten inte går ner i vikt. Om katten inte vill äta dieten - pröva att blanda ingredienserna i en mixer. Man kan också öka smakligheten genom att värma fodret eller/och tillsätta fett (majsolja, solrosolja). Djurägaren bör föra dagbok och dagligen registrera om katten äter fodret, hur mycket den river eller slickar sig samt avföringens form och frekvens. Det är ofta lättare att bedöma eventuell avläkning av kroniska förlopp med hjälp av ett protokoll. Den hemlagade dieten innehåller ofta otillräckliga mängder av essentiella fettsyror och aminosyror, kalk, järn och tiamin. För den korta tid som testperioden pågår spelar detta ingen roll, men vid fortsatt utfodring med hemlagad kost bör fett, taurin, mineral och vitaminer tillsättas enligt faktarutans dietförslag. Kommersiella foder avsedda for foderallergiker är inte tillförlitliga och få av dem har dokumenterad effekt. En undersökning av hypoallergena foder visade att antalet proteinkällor varierade från två till nio. Även i egen kost kan flera proteinkällor döljas i t.ex. leverpastej, som ofta innehåller vete, mjölkprotein och ägg. Om klådan inte förbättras av testdieten kan orsaken vara att klådan inte beror på fodret , att katten är överkänslig mot mer än fodret, t.ex. loppor eller atopi, att katten är allergisk mot det protein man valt i testdieten.

Steg 2: Provokation 1
När katten är bra skall den utfodras med sin ursprungliga diet, för att men ska kunna fastställa att det verkligen rör sig om en överkänslighets reaktion. Om så är fallet kommer klådan tillbaka. Detta kan ske mer eller mindre snabbt, från någon timme upp till en vecka. När diagnosen på detta sätt har bekräftas, skall katten återgå till testdieten tills den är besvärsfri igen. Detta tar oftast bara någon vecka.

Steg 3: Provokation 2
Sista steget är att försöka fastställa vilken protein källa som ger besvären. Detta görs genom att till testdieten tillföra ett nytt fodermedel var tionde dag. Detta nya fodermedlet, t.ex. mjölk, ges tillsammans med testdieten under tio dagar. Om klådan inte kommer tillbaka - lägg till nästa fodermedel. Om klådan kommer tillbaka, vilket ofta sker inom några timmar - några dagar, sätts katten på enbart testdiet tills klådan försvunnit. Först då katten är symtom fri prövas nästa fodermedel. Innan en utekatt provoceras bör den stå kvar på sin testdiet men tillåtas vara ute i ca en vecka för att man hinna utvärdera betydelsen av eventuella foderintag utanför hemmet. En väl genomförd fodermedelstest är det säkraste sättet att ställa en korrekt prognos. Det är dessutom billigt, enkelt och ofarligt. Ofta är det enstaka fodermedel som katten inte tål.

Testdiet mest tillförlitlig
Det är lätt som veterinär och djurägare att falla för frestelsen att få ett snabbt svar med en enkel provtagning -men - blodprovstest eller intrakutantest för fastställande och utvärdering av foderöverkänslighet kan inte rekommenderas, då svaren är mycket dåligt korrelerade till provokationstest och därmed till den faktiska orsaken. Vid jämförelse mellan användandet av ett kommersiellt testfoder i form av burkmat eller torrfoder, intrakutantest, RAST, ELISA och hemlagad testdiet ger den hemlagade testdieten det mest tillförlitliga svaret.

Behandling
Behandlingen består av att katten i framtiden undviker de fodermedel för vilka den är överkänslig. Man kan i fortsättningen antigen använda sig av en hemlagad diet (se faktaruta), eller försöka finna ett kommersiellt foder som inte innehåller de substanser som katten reagerar mot. Man skall dock vara medveten om att ca 30 procent av fallen aldrig kommer att kunna stå på ett kommersiellt foder. Orsaken till detta kan vara att processandet vid fodertillverkningen ändrar presentationen av antigen. En lämplig diet skall innehålla ett högvärdigt, lättdigererat protein samt tillräcklig mängd essentiella fettsyror(framför allt linolsyra, linolensyra och arakidonsyra), essentiella aminosyror (framför allt taurin) samt mineral och vitaminer. Tidigare ansågs en tesked musselspad ge tillräcklig mängd taurin till en medelstor katt, men så är inte fallet. För att en sådan katt ska få i sig tillräcklig mängd taurin krävs i så fall 2,5 dl musselspad per dag.

Diet 1
* Protein, T ex älgskav/lamm/kanin/höns/kalkon eller likande, 100-150g kokt kött. Ge även kokspadet, som innehåller taurin,som läckt ut under kokning.

* Vitamin-mineraltillskott, t ex Vitamineral barn (apoteket). Krossa tabletten och ge 1/4 tablett per dag i fodret.

*Taurin, 50 mg/dag. Taurin i pulverform är receptfritt och kan köpas på apotek. Taurin kan ex tempore-förskrivas i kapselform. Apoteket levererar då 100 kapslar á 50 mg för ca 260 kronor (1998). Använd inte kommersiella taurintabletter, då substansen här kan vara bundet till ett protein.

* Majsolja eller Sololja (livsmedelsbutik). Ge 1 tsk/dag i fodret.

* Kalciumkarbonat (apoteket), 1 krossad 500 mg tablett/dag blandas i fodret.

Angivna mängder räcker i en dag till 4-5 kg katt. Man kan mycket väl laga för flera dagar och frysa ner portioner, som inte bara bör tina utan också värmas något före servering för att öka smakligheten.

Diet 2
* 1000 g keso.
* 400 g kokt, långkornigt, vitt ris.
* 2 tsk kaliumklorid (apoteket).
* 4,5 g kaliumkarbonat = 9 st 500 mg tablettter (apoteket).
* 2 tsk solrosolja (livsmedelsbutik).
* 350 mg taurin (apoteket).
* 1 vitamin-mineraltablett för barn, t ex Vitamineral barn.

Riset kokas enligt anvisningarna på paketet tillsammans med kaliumkloriden. Vitamin- och mineraltabletterna krossas och blandas med taurinet och keson i det kokta riset. Denna tillagning räcker i sex dagar till 4-5 kg katt.

Diet 3
Kommersiella foder i form av burkmat och torrfoder kan användas hos ca 70 procent av katter med foderöverkänslighet efter utvärdering (elimination och provokation). Tänkbart är att använda foder av vilket märke som helst, men det är viktigt att läsa innehållsdeklarationen noga för att på så sätt undvika substanser, för vilka katten är överkänslig. Om klådan kommer tillbaka på ett kommersiellt foder, finns det något i detta, angivet i deklarationen eller inte, som gör att katten i framtiden inte kan äta det.