Genetisk variation

Följande text är ett brev från genetikern Per-Erik Sundgren till Rina Matthiessen angående hennes fråga om vilken minimistorlek en kattstam bör ha innan man stänger stamboken för att skapa en ren ras. Frågan var ställd med tanke på europens framtid, men kan lika gärna översättas till våra färger. Brevet lyder:

Som svar på din fråga om vilken minimistorlek en kattstam bör ha innan man sluter stamboken för att skapa en ren ras gäller följande genetiska riktlinjer.

  • Risken för genförluster i en djurstam ökar dramatiskt när antalet aktiva avelsdjur sjunker. Som absolut miniminivå för att alls kunna räkna med rimlig säkerhet hålla en djurstam frisk och överlevande gäller att djurstammen inte får underskrida 50 aktiva avelsdjur.

  • Med en så liten stam kan dock inget egentligt avelsarbete bedrivas. Målsättningen måste vara att snaras öka djurantalet till ett minimum av 100 aktiva avelsdjur utan att därvid bedriva något annat urval än att ta bort defekta eller störda individer.

  • Minsta möjliga genförlust vid ett givet djurantal får man när antalet avelsdjur av båda könen är lika och varje föräldrapar tillåts lämna lika många avkommor till nästa generation. Som regel går detta inte att lösa praktiskt. Som en enkel regel gäller då att det minst representerade könet bestämmer stammens storlek ur genetisk synpunkt. Utan att här gå in på detaljer så kan stammens genetiska storlek aldrig överskrida 4 ggr antalet använda handjur. Det minsta antalet avelshanar som krävs för att skapa en rimligt sund djurstam är därför 25 st, vilka bör vara så obesläktade som möjligt. Till dessa bör det sedan finnas tillgängligt ca 70 - 80 hondjur (åter som en undre gräns).

  • Först när en djurstam uppnår en storlek på omkring 400 individer i regelbunden avel kan riskerna för genförluster, med åtföljande negativa verkningar i stammen, i stort sett anses vara över.

  • Har man en djurgrupp som av utställningsskäl hålls isär i undergrupper i avelsarbetet, exempelvis för att undvika utklyvning av oönskade färgvarianter, så skall varje sådan färggrupp betraktas som en särskild ras sedd ur genetisk synvinkel. Det innebär således att ovan skissade ramar för antal individer bör gälla inom varje färggrupp för sig. Sker inte det får man istället, för att undvika genetiska problem, medge korsning mellan färgvarianter.
  • Jag hoppas att dessa kortfattade synpunkter skall ge lite underlag för Ditt vidare arbete. Som Du förstår är min syn på saken den att det är alldeles för tidigt att på nuvarande stadium helt stänga stamböckerna för europeiskt korthår om registrerings siffrorna ligger på så låga nivåer som under 100 registrerade ungar per år. Minst det dubbla bör eftersträvas innan man funderar på att definitivt avstänga stammen från ett friare genflöde utifrån.

Med vänliga hälsningar

Per-Erik Sundgren



Som alla vet har vi en liten genetisk bas här i Sverige och Norge. Våra silver är redan nu mycket inavlade och för att vi ska kunna hålla en sund och genetisk varierad stam så måste vi nog planera för framtiden.

Då även vi som håller på med silvervarianter av perser är drabbade av den minskning bland de aktiva uppfödarna som visat sig på senare år är det i allas intresse att vi samarbetar i större utsträckning än tidigare.

Vi har nog ett stort problem i att det finns för få hanar i avel. Många är dessutom nära besläktade med varandra. Sätten att lösa detta på är många, men förslagsvis kunde man släppa sin avelshane till ett begränsat antal honor med andra linjer än vad man själv innehar. Allt för att skapa nya genetiska variationer. Hanar med en intressant stam, som man har sålt, kan man kanske ta några kullar på, innan dom kastreras. Uppmuntra och utbilda samt även stödja nyblivna kattuppfödare, så att även dessa har målet satt att främja en sund avel. Att importera med kunskap så att dyrköpta erfarenheter kan undvikas. Och att framför allt försöka få tag på bra linjer som inte redan finns i Sverige eller Norge.

Nå, detta var bara funderingar och vi hoppas på att vi hör av er med synpunkter, tankar och idéer kring detta ämne. Vi vill också lägga in en reservation om att den väg som vi har tagit med utparningar på solider, inte behöver vara den rätta, utan att det inte finns någon rätt eller fel väg inom begreppet avel.

Sten & Camilla
New Dawn´s Perser